Jag har ju trorts allt vart gravid i 20 veckor nu och inte nämnt ett enda ord här för Er, men här kommer en liten story om dessa 20 veckor som faktist flygit förbi.
Vi hade en skön och framförallt varm sommar, vi var lediga tillsammans länge och vi njöt av varenda sekund tillsammans. När vi var iväg till Kolmården med våra vänner så var första gången jag kände mig så otroligt trött, nästan utmattad. Det tog verkligen på krafterna att gå runt på djurparken två hela dagar dock tänkte vi inte så mycket mer på det, vem blir inte trött av det? När vi kom hem fortsatte tröttheten och jag gick över min beräknade mens med 4 dagar, när man då började tänka på att jag kanske skulle kunna vara gravid så kändes det så solklart. När vi var påväg in till stan en dag frågade Aron "men, måste du verkligen köpa ett grav-test då? Du är ju ändå så säker på att du är gravid..? Jo, ja men klart ja måste kolla, tänk om jag faktist inbillar mig allt det här.
Jag var gravid! Glädjetårarna rann längst kinderna samtidigt som att det var så svårt att ta in.
Jag skämtade och sa: Jahapp, snart kommer det väl, allt kräkande och det där jäkla tröttheten. Ganska fort så ångrade jag det som jag precis kläckt ut mig...
Med Ebba kräktes jag varje morgon i 7 veckor och fy sjuttsingen vad kämpigt det var. Men denna gång så, ja varför göra det lätt? Varje em/kväll i 10 veckor har jag stått här
All mat jag kämpat i mig under dagarna kändes så ovärt då jag visste att det skulle hamna här i slutet av kvällen. Och att gå runt med detta illamående då termometern visade +30 grader ute, ja inte mådde jag mycket bättre av det.. I slutet av sommaren var jag så less på denna sommarbölja, jag flydde in i skuggan och önskade regn varje dag, men nejdå solen sken och värmen tycktes aldrig ge sig.
Att sedan somna på soffan vid 19-19.30 varje kväll, jag och Aron umgicks inte så värst mycket dessa veckor. A baddade min panna och sa "det blir bättre gumman" och "du vet att det är värt det" ja visst är det så men just då var inte livet roligt.
Dessa veckor kröp fram, men i vecka 15-16 så kände jag helt plötsligt att jag kunde äta middag på kvällarna och var även sugen på mat igen, vilken lättnad!
Vi skrev in oss hos samma BM vi hade med Ebba, Karin. Hon är verkligen helt toppen! Vi fick tid för UL och jag blev såklart nervös, tänk om det inte är bra med den/dem där inne, hur stor är chansen att ett till litet barn kan växa inut i mig och vara helt friskt? Att allt utvecklas som det ska?
Igår fick vi se vår lillskrutt och allt såg bra ut och vi är beräknade till i mitten av mars.
Även då jag klagat på illamående osv i detta inlägg är nu lyckan total. Vi är så lyckliga och ett lugn har sjunkit över mig
Nu är vi i vecka 20 (bilden är från idag) och min mage växer massor. Jag mår bra, kan äta det mesta och har precis fått tillbaka suget efter kaffet. Jag njuter av livet och all ledig tid tillsammans med min lilla familj, som snart blir lite, lite större.
Såhär i efterhand när vi räknat tillbaka, så flyttade vi in i vårt hus och 2 veckor senare var jag gravid, tänk vad skönt att bo i sitt eget hus :)
