Hej på er! Jag längtar så mycket efter att få börja skriva igen, har som ni vet blivit allt för sällan nu under hösten och början på vintern. För att summera har Loui dragit på sig totalt 7 öroninflammationer sedan i sep. Vi ska få operera in rör i hans öra, skulle gjort det idag men tyvärr är han dunderförkyld. Hela dagen igår spenderades på barnakuten pga massa hosta & hängig. Men bättre idag och vi hoppas på op om någon vecka.
Hösten har som sagt varit kämpig, mestadels för Loui & Ebba. Ebba har också vart mycket förkyld, och har även vart världens bästa storasyster som tagit hand om både L men även mig "mamma, nu blir det bra snart!" "Du kan sova hos mig inatt" osv. En klokare unge än henne hittar man inte.
Det här med det dåliga samvetet hos en mamma, det finns alltid där. Hos den här mamman just nu helatiden. Hinner inte ge allt till Ebban när Loui är sjuk, hinner inte ge allt till Loui när Ebba är sjuk. Hinner inte med mig själv, äter dåligt och prioriterar inte alls att träna. Finns ingen tid i världens till att träffa vänner, jag somnar vid 21 på kvällarna. Jag & Aron hinner knappt umgås, jo eventuellt kan jag sträcka över min fot på hans sida sängen och röra vid hans fot någongång under natten. (Mellan oss ligger Loui och oftast även Ebba).
Det här inlägget skulle inte vara glatt & positivt så förvänta er inget "heja 2015-avslut".
Jag bara hoppas att 2015 har lite mer positivt att bjuda på. Kanske får vi snart ett slut på alla öroninflammationer hos Loui, kanske bjuder våren på massor av sol & fina tulpaner. Vem vet.
Kramar från en mamma