Risk för att det blir ett långt inlägg antar jag..
Först, vi har fått Bygglov!! En stor klump har släppt från både min och Arons mage. Det som stått högst upp på vår önskelista till jul var ett bygglov och nu har vi äntligen fått det!! Känns så otoligt skönt att äntligen kunna börja bygga på riktigt.
Men hur får det egentligen gå till? Jag blir såklart glad att vi fått bygglov men samtidigt blir jag så fruktansvärt mörkrädd och förbannad. Vi har gjort precis som alla andra gör när man söker bygglov, lämnat in en hög med papper och sedan snällt väntat och väntat, och väntat. När det tagit 8 veckor får vi reda på att först då har det kollat på våra papper. De har alltså legat där i en hög (papperna alltså) och bara väntat på att någon ens tagit tag i det. Sedan ber vår hanläggare om kompletteringar som hon redan fått, så som färg på hus och att toaletten måste vara handikapp anpassad, vilket är tydligt utritat på planritningen.
Efter de här 8 veckorna ringer vi och kollar hur det går, vi får inget svar. Vår säljare på Trivselhus hör av sig men får heller inget svar, han mailar hennne och det svar han får "jag diarieför ditt ärende och räknar 10 veckor från nu" Det svar har vår säljare fått på ca 20 sidor mailkonversation. Vi börjar inse att kommer det fortsätta såhär kommer vi inte få flytta in i vårt hus fören hösten 2013...
Allt det här slutar med ett nervöst sammanbrott (av mig). Ont i magen och tårar i ögonen ringer jag till kommunen och ber få prata med en av cheferna på Byggnadslovs kontoret.
Äntligen får jag tag på en 45-50 årig kvinna som förstår mig. Hon säger att det inte är alls ok hur vi har blivit behandlade och att hon absolut ska ta tag i det här! Och ja, hon lät väldigt bestämd och beslutsam. Summan av kardemumman, vi får ett beviljat bygglov 1 ½ dag senare. Visst, hur skönt var inte det! Men ska det verkligen vara såhär.
Man ska alltså behöva springa genvägar, halvt få magsår och sedan behöva gråta lite i telefonen.
inte ok någonstans.
Nu ska jag försöka att inte trötta ut Er men måste även lyfta en annan sak. När vi ändå pratar om hur kommunen behandlar folk. Det här med förskola, Ebba ska ju börja nu till Januari, vi har såklart sökt förskola i Björklinge då det är där vi ska bo. Från första början har vi fått höra att det är fullt och att kommunen inte kommer att kunna erbjuda någon plats alls. Även där har vi försökt få svar på hur vi ska göra, kommer vi få plats? Vart kommer vi få plats och När? Ska vi behöva planera om med jobb/föräldraledighet? Men inget svar, de säger bara att "vi kommer att kunna ge ger svar vääääldigt sent..."
Aja, vi ringde helt enkelt till förskolan vi önskade gå på och kollade läget. De verkade toppentrevliga och vi fick komma dit på studiebesök dagen efter. Vilken mysig förskola, här vill vi verkligen gå! Vilket vi såklart sa till dem flera gånger. Vi åkte därifrån med blandade känslor...Vi vill ju gå här men vi vet att enl. kommunen är det fullt överallt och vi kommer kanske eventuellt inte ens få plats alls.
Dagen efter vårt besök på förskolan ringer de från kommunen och erbjuder oss en plats på den förskolan vi önskat som första val och alltså den vi var och besökte dagen innan. Vi svarade såklart JA! Och nu ska Ebba börja där i januari.
Som jag nämnde tidigare, vi är såklart glada och nöjda men får det verkligen gå till såhär...
Så, för att få bygglov ring den högsta chefen du får tag på och gråt gärna lite.
För att få förskola, åk till förskolan och "visa upp" dig och ditt barn, försök se väldigt nöjd & snäll ut.
punkt.
Såhär känner jag mig just nu, som en riktig sur-kärring...
